Jag har varit iväg på en extra semestersväng till bästkusten. Torsdag till söndag med sol och bad, men inget Internet.
Tänk vad man är van vid att alltid vara connectad. Ständigt tillgänglig och alltid med. Rätt sjukt egentligen om man tänker efter. Vi har aldrig varit mer stressade än vi är nu. Då tänker jag inte bara på den vanliga stressen som kommer av att ha mycket på jobbet / i skolan, stressen att hinna med och räcka till när det gäller hemmet, betyg, arbete utan på nätstressen. Stress som inte är påtvingad utan från början helt frivillig. Det börjar kanske lite lätt med twitter, Facebook, Linkedin men det blir snabbt intensivare. Med möjligheten att hålla sig aktuell och uppdaterad kommer behovet av att ständigt vara uppdaterad, i realtid. Vi blir rädda att komma på efterkälken, att missa någonting överhuvudtaget.
Från vem kommer egentligen kravet på att vi alltid ska vara helt uppdaterade? Från jobbet? Från vänner? Eller är det inte så att kravet kommer från oss själva och egentligen är imaginärt? Det är så lätt att sugas med i den ständigt eskalerande nät-gemenskapen. Allt ska kommenteras, allt ska delas. Vi lever våra liv mer på Internet än i verkligheten.
Jag anser att det visst finns många fördelar med communities och forum. Vi kan hålla kontakten med andra oavsett avstånd och tidsbarriärer. För den som vill går det också att lära känna nya vänner. Men, ändå, det är en ständig lockelse att spendera all vår lediga tid framför datorn. en lockelse som också kan vara farlig för vår hälsa genom att den framkallar stress.
Så var jag alltså utan Internet i fyra dagar, nästan. Jag är ändå uppvuxen utan Internet och hade inte en dator som barn, eller tonåring. (Så gammalt är inte Internet även om det känns som att det alltid funnits) Jag spenderar ju större delen av min arbetstid framför datorn eftersom mina båda företag är helt nätbaserad, ändå sitter jag mycket även på min lediga tid. Det kändes lite märkligt fastän jag hade viss begränsad tillgång till Facebook via mobilen.
Många tar en Facebook-paus, kanske en bra idé. Tyvärr inget för mig säger jag och hänvisar till mina företags-sidor som jag har där. Ärligt talat är det inte där skon klämmer. Jag vet det men jag vill inte lyssna på det örat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar