Nyår! Ett nytt kapitel i ditt liv.

Nyårsafton 2014. Tid att reflektera en smula, men inte för mycket. För att ändå bli lite sentimental så tänker jag just nu på att 2014 gått och 2015 står för dörren. 2014 är färdigt, du kan inte förändra det eller lägga till något. 2015 ligger framför dig som ett blankt pappersark, redo att fyllas. Ett nytt kapitel i våra liv. Till viss del har vi väl redan börjat fylla våra almanackor men inget är definitivt ännu för vi är inte där. Ibland blir saker precis som vi planerade em, ibland blir det inte alls som man tänkte. Faktum är att vi inte vet något om 2015 idag och helheten ser vi i backspegeln.

Året som har gått har bestått av bra saker men också en del som inte blev som det var tänkt. Den jag är idag är inte den jag var nyårsafton 2013, mina planer för framtiden är inte heller samma somdå. Mycket har hänt i år och mitt liv har tagit en ny och mycket oväntad vändning. I början av det här året arbetade jag fullt ut med mitt företag. I slutet av året jobbar jag fortfarande med mitt företag men studerar också till vårdadministratör.

Jag hade inga planer på vidareutbildning i början av året, det bara hände ändå. Att plugga och träffa andra människor är ett otroligt lyft för mig som de senaste sex åren arbetat ensam utan social kontakt. Jag var lite nervös i början att jag skulle ha tappat min sociala kompetens och prata ihjäl klasskamraterna. Skulle jag bli accepterad av de andra? Skulle jag bli utanför? Självförtroendet var inte på topp. Rädd att inte passa in, rädd att inte fixa det. Allt det kom på skam. Det är ett härligt gäng tjejer och jag känner mig som en del av dem. Lyckades dessutom plocka ett VG på den stora tentan i slutet av terminen. Visst var det tufft med kombinationen julrush på jobbet och tentaplugg men det gick.

Hälsan har varit upp och ner men mest upp. Diskbråcket som jag haft under en lång lång tid verkar äntligen ge vika. Stressen har påverkat mig men jag lär mig mer och mer att hantera det.

Nu ser jag fram mot ett nytt kapitel i mitt liv. Jag är övertygade om att det kommer bli spännande. Nu är det upp till mig hur jag tar vara på det. Jag vill skicka med denna tanke till dig som läser. Ett helt nytt år ligger framför dig. Det gamla kan du inte förändra men det som ligger framför dig är ditt ansvar. Vad gör du av det?

Likheten mellan vin och te

Jag dricker en del te. En hel del om sanningen ska fram. 4-5 stora muggar om dagen är nästan ett minimum för mig. Nu har det också bekräftats att tedrickande är en god vana. Den tillskrivs faktiskt samma hälsoeffekter som vin, med fördelen att te inte innehåller alkohol och inte påverkar dig vid dagligt nyttjande.

Te minskar risken för hjärtattack och stroke, skyddar mot alzheimers och demens, är bra för tänderna och stärker skelettet. Te innehåller antioxidanter, ger ett bättre immunförsvar och kan minska risken för magcancer. det är dessutom avstressande och gott. Allt detta utan de trista bieffekter vin ger.

Så drick mer te!

http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/drick-te-9-anledningar-att-gora-det-varje-dag/

Tacksamhet, en särskilt speciell jul

Julen har nu passerat för det här året och jag känner en oerhörd tacksamhet över den.
Just den här julen har varit speciell för mig.
Just den här julen har betytt mer än tidigare år.
Just den här julen känner jag en obeskrivlig glädje och tacksamhet.
Tacksamhet över att jag fått vara med och fira den med mina nära och kära, tacksamhet över att jag fått vara med om den.

Fredagen den 19 december var jag på väg hem från Eksjö där jag varit på praktik i fem veckor. De två sista dagarna av min praktikperiod valde jag att ta bilen. När jag kör hem på fredagen regnar det ordentligt. Det är mörkt och den ständigt mötande trafiken gör sikten svår. Bitvis ser jag inte mer än någon meter framför mig. Trots att vägbanan delas av ett betongstaket ser jag de mötande bilarnas ljus rakt ner i den blöta asfalten och hur de liksom bryts i regnflödet på min framruta. Vid en kurva bromsar jag in för att jag ser så dåligt och det är då det händer. Jag får ett kast med bilen och förlorar kontrollen över den. Jag ser hur betongmuren på höger sida om mig, den som är vid min vägren, kommer rakt emot mig. Jag reagerar instinktivt och försöker väja varpå bilen kastas rakt ut mot mitten istället och betongräcket rusar mot mig. Jag väjer. Bara för att kastas rakt högerut igen. Någonstans där inser jag att det här kommer inte att gå. Medan jag kastas mellan betongen känner jag hur jag ger upp. Axlarna slappnar av. Men armarna fortsätter att veva, än hit och än dit. Jag är inte längre medveten om hur det går till. Plötsligt, mitt i all betong, saktar bilen rejält och fronten pekar för första gången inte åt höger eller vänster av vägbanan. Jag kan styra upp och börja köra vidare. I backspegeln ser jag hur en annan bil närmar sig bakifrån. Lite tidigare så hade den bilen kört rakt in i mig. Resten av vägen hem känns oändligt lång men till slut kör jag upp på vår garageuppfart. Rejält omskakad och chockad men vid liv.

Det tog åtskilliga nätter innan jag sov gott igen och bilderna från det som hände spelar upp sig som en film framför mig. Det sägs alltid att man i sådana ögonblick ser livet passera revy. Så var det inte för mig. Jag hann bara känna att det här går inte, jag klarar det inte. Jag gav upp och var beredd på att krascha rakt in i betongen.

Det var inte jag som redde ut situationen. Det var inte jag som vevade med armarna. Mina axlar var helt avslappnade, resignerade. Jag tackar Gud för att att jag trots allt överlevde. För det var Han som styrde, inte jag. Mina armar hängde bara med i farten.

halloween, nej tack!

Så är den här. Tiggarkvällen. Nu ska ungar klä ut sig och under hot om "bus" tigga till sig godis.
Nej, här firas inte halloween, jag kommer inte heller att ge något till de ungar som ev skulle ringa på dörren. Jag firar ju inte detta.

Vi firar inte denna demon-grej, varför är det så elakt? Säger man detta får man automatiskt höra vilken surkärring och bitter#*#-* man är som är så elak mot barnen och inte unnar dem nåt kul. Jag blir faktiskt rätt less på detta bakvända resonemang.

Det finns faktiskt regler kring det här och de innebär först och främst att man inte ringer på hos dem som inte pyntat på något vis och därmed visar att de är med och firar. Alltför få föräldrar bryr sig om att lära barnen detta och annat hyfs innan de släpper ut sina "guldklimpar".

Att kasta ägg på någons hus är inte ett OK "bus", det är skadegörelse och i många fall går det inte få bort det.

Jag tvingar ingen att fira jul med mig, varför ska då jag acceptera att bli påtvingad detta?

Allra värst är de föräldrar som skickar ut sina barn på fel dag dessutom, bara för att det råkar vara bekvämare.

Rör inte min trillingnöt!

Marabou har gått för långt! Alldeles för långt. Idag kom nyheten att de laborerar med Alladin-asken igen. I sin iver att förändra fördärvar de ännu mer. Och nu tar de bort trillingnöten. Hallå,trillingnöten!!! Är de inte kloka. Den ansvarige för detta tilltag måste verkligen haft otur när han tänkte.

Jag fattar det bara inte. Trillingnöten.  Alladin-asken håller på att förfalla totalt. Och vad kommer istället? Hallonlakrits och fläderblomschoklad.  Vad för slags skämt ska det här föreställa?

Ska den vara till barnkalas?? Nej, jag säger bara en sak: Rör inte min trillingnöt! Detta klabbande med den klassiska julchokladen kommer sluta i att vi väljer andra alternativ. så marabou, tänk om - tänk rätt! Rör inte trillingnöten!

Tröjhissning och ishockey

Nyss hemkommen från en stämningsfull kväll i Kinnarps Arena.  En kväll där Johan Davidssons tröja hissade i taket, domaren fått sin licens i ett paket cornflakes och Skellefteå-supportrarna skämde ut sig.

Vi var på plats i god tid. Kameran laddad och minneskortet tomt. Först ställde sig laget på två led på varsin sida om röda mattan, sedan kom han ingående och stämningen i arenan var på topp. Då  börjar den lilla Skellefteå-klacken skrika nidramsor och bua. Det var pinsamt! Men de hade inget för sitt ohyfsade sätt. Vi ignorerade dem istället och dränkte deras barnsligheter i applådåskor.

Det var en rörd Johan Davidsson som tackade för allt. Tackade sina föräldrar, sin familj, Hv71 och supportrarna.  Sedan visades tröjan, jämte hans vän Stefan Livs.

Matchen var planerad att starta 18.40, vilka tidsoptimister ☺


Sedan följde en bra match men domarinsatsen lämnade mycket i övrigt att önska. Skellefteå fick ett offside-mål godkänt, kom undan med att handpassa pucken via isen, crosschecka i ryggen och filmningar m.m.  Trots detta får de nu åka hem med en förlust. För HV71 spelar bäst ändå!

Mitt val 2014

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det har ni säkert hört förut, men har ni reflekterat över hur sant det är?

Det är bra att leva medvetet. Ja, det är nog ganska populärt att prata om medvetna val. Personligen har jag alltid valt att endast köpa svenskt kött, och gärna lokalt producerat. Inga danska grisar för min del. Varför gå över ån efter vatten liksom? När det dessutom är bättre kvalité och kortare transporter för svenskt kött och kyckling. Det får kosta mer, och hellre skulle jag äta det mer sällan än att köpa från något annat land om det kom till en ekonomisk fråga.

I år har jag aktivt gjort ett val att välja ekologisk frukt när jag handlar. Det är något dyrare kilopris på den ekologiska frukten men om man slår ut det per styck så blir det inte så stor skillnad. På köpet slipper vi en massa besprutningsmedel och gifter. Bättre hälsa för alla. Ta t.ex bananer; de är så giftigt producerade att de inte bara skadar dem som är involverade i odling och skörd. Dessa gifter sitter dessutom kvar i bananerna och även innanför skalet till viss del. Mumsigt, eller hur?

Även min naturella müsli är ekologisk men inte yoghurten jag äter den med. Jag köper inte allt ekologiskt , jag har börjat med något. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något - sug på den!

Oh captain, my captain

Idag fick jag en chock. Jag och miljoner andra människor. Robin Williams är död. En fantastisk skådespelare och människa är död. Han kom in mitt medvetande som den snälle rymdmänniskan Mork från Ork. Jag har sett honom i många filmer, många minnesvärda insatser. Filmer som Good morning Vietnam,  will hunting, awakenings, mrs Doubtfire, toys, the Fisher king och min absoluta favorit: Döda poeters sällskap.  Robin Williams är oförglömlig och kommer saknas ofattbart mycket. Det kommer ta tid att ta in. Mitt varmaste deltagande till Robins nära och kära.

Nano, nano, Robin Williams

 We love you!

jag är stolt över mitt Jönköping

Ja, jag kan inte vara annat än stolt över mitt Jönköping idag. Jag känner stolthet över hur Jönköpingsborna stod upp mot nazismen på första maj 2014. När det nazistiska Svenskarnas parti demonstrerade på första maj 2014, ett datum självklart valt i syfte att provocera, tiger inte Jönköpingsborna still.

Nej de går ut och visar motstånd, skanderade inga rasister på våra gator, Sofia kyrkklockor ringde för fara, och gåshud när människorna sätter sig ner på gatorna och stoppar nazisternas marsch. Ja, jag är stolt över mitt Jönköping!

Jag undrar om dessa nynazister, de sk "nationalisterna" vet vad det egentligen var som gjorde Hitler till antisemit. Att han som misslyckad - antagligen helt obegåvad - konstnär såg hur judar hade jobb, att det gick bra för dem. Ja, det var avundsjuka och oförmåga att inse sina egna tillkortakommanden/begränsningar/ som formade denne despot. Ingenting annat. Han var inte ens tysk, han var österrikare men "kände sig som" tysk.
Allt detta enligt honom själv i boken Mein Kampf. Kanske värt att tänka på för nynazisterna.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/jonkopings-klockringning-mot-nazister-hordes-till-istanbul/
http://www.jnytt.se/kommunen-skyltar-om-vid-e4an-mot-rasism
http://www.expressen.se/nyheter/har-stjal-nazisterna-forsta-maj/
http://www.jnytt.se/hundratals-sjunger-sanger-utanfor-sofiakyrkan

Tragedi

Jag är egentligen inte intresserad av fotboll. Jag älskar ishockey. Jag håller inte på Djurgården, jag är HV-supporter rakt igenom.

Men det som hände i Helsingborg igår när en Djurgårds-supporter misshandlas till döds inför en match, då är det ändå som ett slag i magen. Chockartat och fruktansvärt.
Mina tankar går till hans familj i första hand men också till vänner och även alla Djurgårdare.
Jag återanvänder er fina gest: Människoliv är mer värda än lagtillhörighet.

Jag skulle kunna skriva ilsa mot dem som gjorde detta, jag skulle kunna gå in i den problematiken, men idag, i det här inlägget, vill jag bara visa min medkänsla med dem som drabbats. Familj, vänner, Djurgårds-supportrar.

HV71 - SAIK kvartfinal 4 en fantastisk insats!

Skriver detta inlägg dagen efter eftersom matchen slutade först kl 23 igår och på det skulle jag sen ta mig hem. Jag var helt slut efter denna underbara match och fingrarna skakade ikapp med den skyhöga pulsen så det hade inte varit lätt att skriva nåt alls. HV71 må vara uträknade då SAIK bara behöver vinna en av 4 matcher men igår visade de att de inte ger sig utan strid. Maken till kämparinsats, vilja och helrätt inställning har jag inte sett på hela säsongen. Matchen höll ett högt tempo rakt igenom och då avgjordes den ändå först i femte perioden! Matchen var HVs, därom råder ingen tvekan. Det var snöpligt när SAIK tursamt fick in reduceringspucken med drygt två minuter av ordinari etid, men till slut vann vi rättvis.

Visst har målet blivit omdiskuterat och SAIK uppträde både tjurigt och osportsligt efter det avgörande målet men felet låg faktiskt på deras egna spelare så då är det mål. Lindström bromsar för fullt men blir på-åkt av en SAIKspelare. End of discussion.

Jag hade sittplats jämte Skellefteå-klacken och det var ganska roande faktiskt. För det första skrek de alla och hejade på AIK - som ju inte ens spelar i elitserien :D Sen när det var förlngning skrek man att de skulle krossa HV - man krossar inte något lag med ett mål! 6-0 eller 11-0, då talar vi kross, men 1-2? Haha, knappast!

Ännu något som gjorde det svårt att hålla sig för skratt är när SAIK-klacken (och spelarna med för den delen) kallar sig "det äkta AIK". ASG!! SAIK är fejk!! Snodda lagfärger, snott emblem, snott klubbnamn när man använder sig av AIK.

AIK, det riktiga och äkta AIK, spelar i Stockholm och bildades 1891, dvs 30 år före SAIK.

OS-invigningen

Har precis sett invigningen av vinter-OS. Det var maffigt och även vackert. Precis som det ska vara. Alla dessa länder som marscherar in, ett efter ett. Alla tillsammans, oavsett land, kultur eller språk. I vänskap och ömsesidig sportslig respekt. Det är faktiskt en häftig känsla.

Underhållningen går det inte heller att klaga på. Blandat men sammanhållet, maffigt, sprakande, vackert. Perfekt!

Det var också glädjande att höra hur överskott från de olympiska spelen ska hjälpa de utrotningshotade leoparderna.

Till er som av diverse politiska anledningar valde bort invigningen beklagar jag er förlust. Ni missade något, det gjorde ni verkligen. Jag förstår er inte.