Och så drar vi en snyfthistoria... buhuhuhuuuuuuuuu

Ja nu har Expressen gjort det igen! Hittat en snyfthistoria och ett sätt att sälja lösnummer. Att snyfthistorian inte är helt rätt struntar de gladeligen i. I torsdags var det konsert i Jönköping. Tomas Ledin, Måns Zelmerlöv och Freda spelade. Igår lipade en mamma ut i facebook om sin stackars son som var så ledsen över att ha stoppats från att gå in eftersom familjen inte fick ta med sig den handikappade dottern in på grund av att hon satt i barnvagn. Expressen har hakat på och blåst upp historien, länken till detta cirkulerar nu på facebook. http://www.expressen.se/gt/barnfamiljen-i-tarar--stoppades-fran-konserten-med-mans/

Jaha. Det fanns nu 2 föräldrar. Varför gick då inte ena föräldern in med sonen?? Dessutom döljs det faktum att den handikappade systern visst fick följa med in med sin barnvagn eftersom det var hennes rullstol. Men! Familjen hade fler barnvagnsbarn, en bebis. Den barnvagnen hade ju ingen dispens och den fick de alltså inte ta med sig in eftersom barrnvagnar av säkerhetsskäl inte fick tas in på området. Detta kunde inte familjen acceptera utan föräldrarna tjurade ihop och lämnade området.

Så vems är felet egentligen att pojken inte fick se Måns och blev ledsen? Inte var det arrangörernas fel. Det fanns dessutom klar och tydlig information på bokningssidan att bland annat barnvagnar inte fick tas med in på området. Nej felet är ingen annans än föräldrarnas.

Säkerhet ska man inte strunta i.

skandaldomare!

Hemma efter en minst sagt händelserik kväll i kinnarps arena. HV ägde matchen, tveklöst. Men trots vinsten en mycket bitter eftersmak. Domarinsatsen var den absolut sämsta jag varit med om. När vår målvakt ligger raklång med ansiktet ner i isen, klart ur spel så blåser såklart domaren av? Nej, istället låter den köpta domaren Luleå göra mål och godkänner målet. Incident efter incident som domaren släpper, dvs för Luleå. HV kan knappt tacklas utan att åka ut. Värsta klåparen som sen lipar ut och vill sätta dit målvakten.

En annan intressant sak värd att nämna när domaren som står mitt framför en solklar utvisning inte blåser men domaren som står i andra änden gör det.

Jag är glad över den lagmoral jag såg, hur underlägen som efterföljde varandra på ett märkligt, ensidigt sätt inte hjälpte sköter raggarna. HV höll tätt och vann mer än rättvist. Det var också kul att se hur pigg Tedenby var ikväll och att träffa Kari Eloranta, min favorit-HVspelare genom tiderna.

Nyår! Ett nytt kapitel i ditt liv.

Nyårsafton 2014. Tid att reflektera en smula, men inte för mycket. För att ändå bli lite sentimental så tänker jag just nu på att 2014 gått och 2015 står för dörren. 2014 är färdigt, du kan inte förändra det eller lägga till något. 2015 ligger framför dig som ett blankt pappersark, redo att fyllas. Ett nytt kapitel i våra liv. Till viss del har vi väl redan börjat fylla våra almanackor men inget är definitivt ännu för vi är inte där. Ibland blir saker precis som vi planerade em, ibland blir det inte alls som man tänkte. Faktum är att vi inte vet något om 2015 idag och helheten ser vi i backspegeln.

Året som har gått har bestått av bra saker men också en del som inte blev som det var tänkt. Den jag är idag är inte den jag var nyårsafton 2013, mina planer för framtiden är inte heller samma somdå. Mycket har hänt i år och mitt liv har tagit en ny och mycket oväntad vändning. I början av det här året arbetade jag fullt ut med mitt företag. I slutet av året jobbar jag fortfarande med mitt företag men studerar också till vårdadministratör.

Jag hade inga planer på vidareutbildning i början av året, det bara hände ändå. Att plugga och träffa andra människor är ett otroligt lyft för mig som de senaste sex åren arbetat ensam utan social kontakt. Jag var lite nervös i början att jag skulle ha tappat min sociala kompetens och prata ihjäl klasskamraterna. Skulle jag bli accepterad av de andra? Skulle jag bli utanför? Självförtroendet var inte på topp. Rädd att inte passa in, rädd att inte fixa det. Allt det kom på skam. Det är ett härligt gäng tjejer och jag känner mig som en del av dem. Lyckades dessutom plocka ett VG på den stora tentan i slutet av terminen. Visst var det tufft med kombinationen julrush på jobbet och tentaplugg men det gick.

Hälsan har varit upp och ner men mest upp. Diskbråcket som jag haft under en lång lång tid verkar äntligen ge vika. Stressen har påverkat mig men jag lär mig mer och mer att hantera det.

Nu ser jag fram mot ett nytt kapitel i mitt liv. Jag är övertygade om att det kommer bli spännande. Nu är det upp till mig hur jag tar vara på det. Jag vill skicka med denna tanke till dig som läser. Ett helt nytt år ligger framför dig. Det gamla kan du inte förändra men det som ligger framför dig är ditt ansvar. Vad gör du av det?

Likheten mellan vin och te

Jag dricker en del te. En hel del om sanningen ska fram. 4-5 stora muggar om dagen är nästan ett minimum för mig. Nu har det också bekräftats att tedrickande är en god vana. Den tillskrivs faktiskt samma hälsoeffekter som vin, med fördelen att te inte innehåller alkohol och inte påverkar dig vid dagligt nyttjande.

Te minskar risken för hjärtattack och stroke, skyddar mot alzheimers och demens, är bra för tänderna och stärker skelettet. Te innehåller antioxidanter, ger ett bättre immunförsvar och kan minska risken för magcancer. det är dessutom avstressande och gott. Allt detta utan de trista bieffekter vin ger.

Så drick mer te!

http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/drick-te-9-anledningar-att-gora-det-varje-dag/

Tacksamhet, en särskilt speciell jul

Julen har nu passerat för det här året och jag känner en oerhörd tacksamhet över den.
Just den här julen har varit speciell för mig.
Just den här julen har betytt mer än tidigare år.
Just den här julen känner jag en obeskrivlig glädje och tacksamhet.
Tacksamhet över att jag fått vara med och fira den med mina nära och kära, tacksamhet över att jag fått vara med om den.

Fredagen den 19 december var jag på väg hem från Eksjö där jag varit på praktik i fem veckor. De två sista dagarna av min praktikperiod valde jag att ta bilen. När jag kör hem på fredagen regnar det ordentligt. Det är mörkt och den ständigt mötande trafiken gör sikten svår. Bitvis ser jag inte mer än någon meter framför mig. Trots att vägbanan delas av ett betongstaket ser jag de mötande bilarnas ljus rakt ner i den blöta asfalten och hur de liksom bryts i regnflödet på min framruta. Vid en kurva bromsar jag in för att jag ser så dåligt och det är då det händer. Jag får ett kast med bilen och förlorar kontrollen över den. Jag ser hur betongmuren på höger sida om mig, den som är vid min vägren, kommer rakt emot mig. Jag reagerar instinktivt och försöker väja varpå bilen kastas rakt ut mot mitten istället och betongräcket rusar mot mig. Jag väjer. Bara för att kastas rakt högerut igen. Någonstans där inser jag att det här kommer inte att gå. Medan jag kastas mellan betongen känner jag hur jag ger upp. Axlarna slappnar av. Men armarna fortsätter att veva, än hit och än dit. Jag är inte längre medveten om hur det går till. Plötsligt, mitt i all betong, saktar bilen rejält och fronten pekar för första gången inte åt höger eller vänster av vägbanan. Jag kan styra upp och börja köra vidare. I backspegeln ser jag hur en annan bil närmar sig bakifrån. Lite tidigare så hade den bilen kört rakt in i mig. Resten av vägen hem känns oändligt lång men till slut kör jag upp på vår garageuppfart. Rejält omskakad och chockad men vid liv.

Det tog åtskilliga nätter innan jag sov gott igen och bilderna från det som hände spelar upp sig som en film framför mig. Det sägs alltid att man i sådana ögonblick ser livet passera revy. Så var det inte för mig. Jag hann bara känna att det här går inte, jag klarar det inte. Jag gav upp och var beredd på att krascha rakt in i betongen.

Det var inte jag som redde ut situationen. Det var inte jag som vevade med armarna. Mina axlar var helt avslappnade, resignerade. Jag tackar Gud för att att jag trots allt överlevde. För det var Han som styrde, inte jag. Mina armar hängde bara med i farten.

halloween, nej tack!

Så är den här. Tiggarkvällen. Nu ska ungar klä ut sig och under hot om "bus" tigga till sig godis.
Nej, här firas inte halloween, jag kommer inte heller att ge något till de ungar som ev skulle ringa på dörren. Jag firar ju inte detta.

Vi firar inte denna demon-grej, varför är det så elakt? Säger man detta får man automatiskt höra vilken surkärring och bitter#*#-* man är som är så elak mot barnen och inte unnar dem nåt kul. Jag blir faktiskt rätt less på detta bakvända resonemang.

Det finns faktiskt regler kring det här och de innebär först och främst att man inte ringer på hos dem som inte pyntat på något vis och därmed visar att de är med och firar. Alltför få föräldrar bryr sig om att lära barnen detta och annat hyfs innan de släpper ut sina "guldklimpar".

Att kasta ägg på någons hus är inte ett OK "bus", det är skadegörelse och i många fall går det inte få bort det.

Jag tvingar ingen att fira jul med mig, varför ska då jag acceptera att bli påtvingad detta?

Allra värst är de föräldrar som skickar ut sina barn på fel dag dessutom, bara för att det råkar vara bekvämare.

Rör inte min trillingnöt!

Marabou har gått för långt! Alldeles för långt. Idag kom nyheten att de laborerar med Alladin-asken igen. I sin iver att förändra fördärvar de ännu mer. Och nu tar de bort trillingnöten. Hallå,trillingnöten!!! Är de inte kloka. Den ansvarige för detta tilltag måste verkligen haft otur när han tänkte.

Jag fattar det bara inte. Trillingnöten.  Alladin-asken håller på att förfalla totalt. Och vad kommer istället? Hallonlakrits och fläderblomschoklad.  Vad för slags skämt ska det här föreställa?

Ska den vara till barnkalas?? Nej, jag säger bara en sak: Rör inte min trillingnöt! Detta klabbande med den klassiska julchokladen kommer sluta i att vi väljer andra alternativ. så marabou, tänk om - tänk rätt! Rör inte trillingnöten!